PROVKÖRNING spyker C8 LaVIOLette LM85
8
12/2011
EXTREMT
EXCENTRISK
SPYKER C8 Laviolette LM85. Allt snack om Spyker i
Sverige handlar om turerna kring Trollhättan och Saabs
modellprogram. Men hur är det ställt med Spykers egna
bilar? Vi tog med C8 LM85 till Sveriges mest klaustrofobiska racebana för att ta reda på svaret.
Text: Fredrik Huldt. Bild: James Holm.
12/2011
9
Sådan bil sådan förare. Det är
lätt att ryckas med av Spykers
galna interiör.
S
om moderbolag till vår svårt ”NULLA TENACI snålskjuts på Spijkers histosargade nationalklenod Saab
INVIA EST VIA” ria och grundades under sent
har Spyker blivit ett namn på
1990-tal. Företaget ägnar sig åt
var mans läppar i Sverige. Räddare – För den envise hantverksmässig produktion av
eller rövare, helgon eller djävul, vi- är ingen väg
minst sagt kufiska sportbilar i
sionärer eller bedragare. Åsikterna oFarbar. om det extremt korta serier. Framför oss
om företaget går vitt isär.
är något victor idag står C8 Laviolette LM85, en
Mitt bland alla krigsrubriker
tvåsitsig mittmotorbil som byggs
muller har bekring krisen i Trollhättan är det
i maximalt 24 exemplar. En för
lätt att glömma bort att det lilla visat de senaste varje timme på dygnet. Tanken
nederländska bolaget faktiskt åren är det att med denna specialserie av Spyockså är en biltillverkare. Nam- han är envis.
kers åldring C8 är att hylla märnet Spyker har sina historiska
kets racebilar som har deltagit i
rötter i bil- och drosktillverka24-timmars på Le Mans.
ren grundad av Hendrik-Jan Spijker, som
Den är liten. 4,18 meter lång, 1,88 bred.
var verksam under pionjäreran i slutet av
Med en hjulbas på 2 575 millimeter och en
1800-talet. Under första världskriget ställde
höjd på 1 245 millimeter. Mått som gör den
fabriken om till flygplanstillverkning och
något bredare, men framför allt, hela 26
gick till slut i putten i början av 1920-talet.
centimeter kortare och 6 centimeter lägre
Dagens Spyker Cars, som vi lärt känna
än Porsche 911. Det är inte bara höjden
genom en viss herr Victor Muller, åker
över havet som är låg. LM85 tippar vågen
10
12/2011
till endast 1 275 kilo. Jämför med ikonen
från Zuffenhausen, som väger in på 1 510
kilo (Carrera S). 235 kilo till Spykerns fördel alltså.
Frågan jag ställer mig innan jag för första gången i mitt liv kör en bil från Spyker
är såklart om det här är en riktig sportbil
eller bara en knäpp accessoar för folk som
desperat behöver visa hur annorlunda och
excentriska de är.
Jag går ett varv runt bilen. Den har en
mängd stora luftintag spridda över karossen. En lång hungrig nos krönt av en rejäl
splitter i aluminium längst fram. Designen
känns skapad för att väcka så mycket uppmärksamhet som den bara kan vid varje
givet tillfälle.
Ett litet tryck på nyckeln, som bär Spykers latinska motto ”Nulla tenaci invia est
via” – för den envise är ingen väg ofarbar,
och bilens saxdörrar glider upp ljudlöst.
Bilen kränger mycket genom kurvorna men har en i grunden väldigt
snäll setup. Långt ifrån aggressiv.
Ӏr det en riktig sportbil eller
en knäpp accessoar för folk som
desperat behöver visa hur annorlunda och excentriska de är?”
Effektfullt. Innanför skalet blottas en inredning som kan få vem som helst att sätta
Statoil-kaffet i vrångstrupen. Om exteriören är ”muppig” måste interiören betecknas
som ett konstverk.
Synd på den inköpta R8-ratten som förtar en hel del av känslan av kärleken till
hantverksmässig tillverkning och klassiska
material som resten av kupén utstrålar.
Ratten sitter såklart där av en anledning. Strax bakom förarplatsen hittar man
nästa betydligt viktigare ingrediens från
Ingolstadt. En 4,2 liter stor V8 som ger 400
hästar. Motorn är inte samma maskin som
sitter i R8 utan kommer från den tyska premiumsedanen A8. Maxvridet 480 Nm går
emellertid enbart till bakhjulen i Spyker
och räcker till för att accelerera bilen från
0–100 på 4,5 sekunder och ge en toppfart
på 300 blås. Huj.
Jag rullar ut på STCC-banan i Göteborg
med en brinnande nyfikenhet. Fiasko eller
succé, bägge scenarier känns lika tänkbara
i denna märkliga tingest. Banan på den
12/2011
11
Spännande placering och
design av tanklocket i kylluftintaget.
LM85 är en strikt limiterad
upplaga av C8. Endast 24
exemplar byggs.
gamla frihamnspiren är för övrigt en perfekt arena för att ta reda på vad bilen går
för. Varvet består av elva tighta kurvor som
ringlar fram mellan makalöst närgångna
armcoräcken och betongmurar. Att det
kan köras bilrace här inne med startfält
bestående av över 20 bilar verkar smått
otroligt. Det som står allra högst på min
kravlista på vår 2,5-miljoners LM85 är bra
12
12/2011
bromsar, fin balans och precis styrning.
Ljudet studsar mellan murarna och det
låter inte så lite som ett gammalt jaktflyg.
Vilket synkar väl med den högglanspolerade interiören. Idag, när bilar antingen inte
låter någonting alls, eller erbjuder ett allt
vassare och högvarvigare tonläge talar Spyker ett helt annat språk. Men skulle kunna
beskriva det som omodernt. Eller rätt och
slätt underbart.
Banan används sällan och på beläggningen finns ett lager av damm, havssalt
och fågelskit. Att kalla greppnivån låg är
en enorm underdrift. Något som helt klart
bidrar till spänningen då man kommer in
mot kurva ett i närmare 200 km/h. Bilen
har svårt att behålla kontakten med underlaget, man får vara mjuk både när man går
på bromsarna och när man styr in. Är man
det går den snällt dit man pekar.
Viktfördelningen är 43 % fram och 57 %
bak, vikt/effektförhållandet är 3,1 kg/hk.
Den sista siffran säger en del om hur snabb
den faktiskt är.
Det är inget fel på bilens balans heller.
Den tar sig genom den supertighta första
delen av varvet förvånansvärt odramatiskt.
Styrningen hade gärna fått vara rappare.
Fjädring och dämpning skulle behövt ses
över för att ge bilen en chans att bättre bita
tag om underlaget.
Under den märkliga karossen finns förutom V8:an från Audi ett handbyggt aluminiumchassi som bestyckats med en rad
komponenter från flera kända tillverkare.
Vilket såklart känns tryggt. Växellådan
kommer från Getrag, diffbromsen från
Drexler och bromsarna är signerade AP
Racing.
Ur hårnålarna är den lite understyrd
initialt när man öppnar trotteln aggressivt.
Fortsätter man att mata på kraft skiftar ba-
Hemsnickrat och toktrevligt.
Förutom den tyska ratten då.
Kolla in utblåsen från kliman.
lansen till härligt snäll överstyrning på väg
ut över raksträckorna.
Hela varvet genom tvingas man ligga
extremt nära räckena för att kunna hitta
ett något så när snabbt spår. Bilen smeker
Armcot med bara några få centimeters
marginal. Något som skulle varit omöjligt
om den varit en aggressiv bråkstake. Att
den är så odramatisk bidrar i mångt och
mycket till att det faktiskt går att slappna
av här inne och njuta av körningen. LM85
är väldigt förlåtande. En nyckel är att bilen
är mjukt satt och utnyttjar det lilla grepp
som står till buds bra.
Jag gissar att på en bana som Mantorp
där man ständigt vill ha mer grepp, hårdare fjädring, bättre bromsar, mer kraft,
stabilitet och precision, hade samma egenskaper legat bilen till last.
I banans två vänster-höger-kombinationer är styrningen tung när man brottar
bilen fram och tillbaka. En sak som gör
mig lite brydd är att den efter ett par hårda
varv börjar bjuda på konstiga vibrationer
från styrningen när man belastar den som
hårdast mitt i kurvan. Inte precis vad man
vill känna när man sladdar omkring med
betongen på armlängds avstånd. Minsta
misstag skulle innebära katastrof. Framför
allt eftersom jag skulle få ägna resten av
mitt liv åt att skicka feta checkar till Victor
Muller.
Viktigast under sådana här förhållanden är såklart att bromsarna biter ordentligt och att de är lätta att dosera. Känslan
är okej och inledningsvis gäller det även
bromsprestandan. I slutet på dagen mattas
de tyvärr avsevärt trots att vi knappast kört
så hårt att vi överbelastat dem.
Om jag ska försöka mig på att summera
intrycken är C8 Laviolette LM85 snäll, kul
och knäpp. Som sportbil saknar den verk12/2011
13
SPYKER C8 LAVIOLETTE
LM85 – DETALJERNA
Växelspaken med
tillhörande länkage är
något av det läckraste
som tillverkats.
Nyckeln är tung
som bly och bär
företagets motto.
Öppnar saxdörrarna
med fjärrkontroll.
”Minsta misstag innebär katastrof.
Framför allt eftersom jag skulle få
ägna resten av mitt liv åt att skicka
feta checkar till Victor Muller.”
lig spets. Det överlägset mest spektakulära
är interiören. Den är ett makalöst konstverk. Jag kan inte bestämma mig för om jag
borde suttit här iförd röd sidenmorgonrock
med en cigarr i mungipan och en cognacskupa i knät. Eller med flygaroverall från
40-talet. Kolla in växellänkaget. I tv-inslaget (www.automotorsport.se/tv) sade jag
något om att det är lika läckert som Scarlett
Johansson klädd i tandtråd. Det står jag för.
Även om det kräver en fast hand om man
inte ska riskera att missa växlingarna.
Bromsar som tröttnar, styrning som vibrerar och en inte helt up to date V8 kanske
inte är vad man förväntar sig av en sportbil
för 2,5 miljoner. Men med en väldigt förlåtande setup och låg vikt bjuder Spyker ändå
på en ganska kvick vagn, som tillåter bus
bara centimetrar från räcket utan risk för liv
och lem. Vilket i slutändan innebär att man
som LM85-ägare har tillgång till en ansenlig
�
dos spänning och körglädje.
Om inte bilen räcker
för att tillfredsställa
dina begär kanske
detta delikata
armbandsur gör jobbet.
Det ingår i priset.
FREDRIK
LANGENDORF
OM SPYKER
DETALJARBETE AV HÖGSTA KLASS
Jag har faktiskt ätit middag med bland
andra Victor Muller inne i Spyker-fabriken
någon gång 2004. Varför jag var där är en
annan historia som handlar om xenon …
Som jag minns det stod ett par-tre halvbyggda Spyker på arbetsbord, lågvolym utan diskussion. Lamborghini-fabriken framstod som
Hyundai i jämförelse. Mitt på golvet stod en
färdig bil som Busta Rhymes beställt. Enligt
Victor blev Busta så impad att han beställde
en till. Och jag förstår honom, detaljarbetet i
inredningen låg på astronomiskt hög nivå.
SPYKER C8 LAVIOLETTE LM85
Motor: V8, 4 172 cm3, 405 hk vid 7 000 r/min,
480 Nm vid 3 400 varv, RWD, diffbroms, 6-vxl.
Kaross: L/b/h 4 185/1 880/1 245 mm.
Hjulbas 2 575 mm. Tjänstevikt 1 275 kg.
Prestanda: Acc. 0–100 km/h 4,5 sek.
Toppfart 300 km/h. Förbrukning 13,3 l/100 km.
Pris: Cirka 2,5 miljoner kronor.
KÖRGLÄDJE: Snäll, stark och lätt. Bra grund-
förutsättningar för en inte alltför snabb men ändå
trivsamt underhållande körupplsevelse.
DESIGN: Exteriören känns som en karikatyr på
supersportbilsgenren. Långt ifrån homogen ger
den ett ganska muppigt intryck. Men den står ut
i mängden! Interiören är en njutning för ögat. Ett
stilistiskt mästerstycke. Bilens höjdpunkt.
HHH
14
12/2011